Tro, hopp och kärlek!

Blev som jag förfarade, ingen fotboll för mig under försäsongen. Känns lite konstigt, alltid haft fotbollen vid sidan om allt annat i vardagen. Nu får jag hitta på något annat att sysselsätta mig med under tiden fram till sista april, då kommer jag ha all tid i världen för då är jag arbetslös. Ja ni hör hur det låter, men efter ett långt samtal med Jonas så ser jag ändå hopp, finns alltid något positivt, och jag ska försöka tänka positivt. Just nu är det tyvärr rätt svårt, allt med jobb och fotboll är egentligen bara en piss i havet, det som är jobbigaste för tillfället är nog att mormor inte finns vid min sida längre. Har nog inte riktigt fattat att hon gått bort ännu, tror ingen av oss i familjen har gjort det, men det är väl en del av sorgesarbetet. Man lär väl förstå allt på begravningen. Önskar jag kunde dra tillbaka tiden, ta till vara på tiden man hade med henne. Är i alla fall tacksam för den tiden jag fick med henne och hoppas hon förstod att jag älskade henne med hela mitt hjärta.
Mitt i allt skrivande så funderar jag på framtiden och ser en ljus gnista hopp. Det jag vet med mig är att det finns en person som verkligen bryr sig om mig och stöttar mig. Även om det inte verkar som att jag lyssnar eller bryr mig så gör jag det, det värmer mer än du tror. Tack Jonas!
Du är min tro, hopp och kärlek.
Älskar dig!