Rädsla, lycka och befrielse!

Lite uppdatering från vad som hänt under min dag!

Som jag skrev igår så hade jag många möten på mvc idag och det första med Laila gick bra, fick nu äntligen ett planerat kejsarsnitt godkänt, så den 18/10 kommer vi att få träffa vår Lillskrutt. Känns helt underbart att det äntligen är fixat, nu slipper jag oroa mig för det. Pga att min kurva pekade neråt igår så kollade de lite extra idag, så Laila mätte min mage och gjorde ett ultraljud vilket visade -29,2% vilket är en hel del. Enligt Laila så vägde nog Lillskrutt inte ens 2kg och ska egentligen väga 3kg nu. Så fick en akut tid in till Ryhov där de gjorde ett nytt ultraljud, kollade flödet i navelsträngen, mängd fostervatten, flödet i mina blodkärl, samt en ctg kurva. Allt de fick fram verkade bra men ska in på kontroller nu varje vecka innan förlossning så Lillskrutt verkligen växer. För Laila sa att om man ligger på över -30% så brukar de ta ut bebisen direkt. Jag förklarade för henne att jag var väldigt liten när jag föddes och hon trodde nog att det bara berodde på det. Jag och Jonas kommer få en liten bebis helt enkelt, så länge han/hon mår bra så spelar det ju ingen roll. Skönt ändå att de har sån koll som de har, känns verkligen jätte tryggt. Innan jag åkte iväg till Ryhov så hade jag en ny tid med Camilla då vi gick igenom vad man ska tänka på inför ett planerat kejsarsnitt, fick lite lappar som jag ska gå igenom och sen har vi ett sista möte den 14/10 då jag får ställa mina sista frågor. ÄNTLIGEN är allt klart! Jag kan knappt beskriva min lycka just nu.. Plus att Lillskrutt mår bra, det gör mamma och pappa väldigt glada. Gått lite ifrån hopp och förtvivlan idag, från att vara sönderstressad och nervös till att just nu vara hur lugn och glad som helst. Något som jag funderat lite på är hur jag har kunnat gå upp hela 11kg och ändå så är bebisen så liten? Vart sitter dessa 11kg någonstans för jag har ju knappt lagt på mig något annat än en mage. Haha ja allt här i världen kan man nog inte få veta.

Förvärkar!

Ja just nu är min livmoder hård som en boll! Har haft förvärkar varje kväll/natt nu den senaste veckan, innan kom det bara någon gång då och då men nu är det verkligen varje kväll. Börjar det närma sig kanske? :)

Har väl inget mer att tillägga ikväll, inget mer än AJ och godnatt!

Mvc besök!

Hej!

Idag var jag nere och träffade min barnmorska igen, lämnade kisseprov, blodprov, mätte magen och fick lyssna på hjärtljuden. Allt såg bra ut förutom att jag inte riktigt följer kurvan, så ska ner imorn igen och först kl 8.00 träffa läkaren och diskutera kejsarsnittet, kl 8.30 tillväxtkontroll för att kolla så bebisen växer som den ska osv och kl 9.00 ska jag träffa min barnmorska igen för att diskutera tillväxtkurvan, kejsarsnittet och samtalet inför förlossningen/förlossningsbrev. Det skulle vi gjort idag egentligen men det går ju inte så bra när man inte vet hur man ska förlösas ännu så hon sa att vi avvaktar med det till imorn och då får jag ju förhoppningsvis svar ifrån läkaren imorn om det blir kejsarsnitt eller ej. Så fullt upp imorn! Hoppas Lillskrutt mår bra där inne, hon sa nämnligen att bebisen kanske är liten pga att jag är så liten, men för att vara på den säkra sidan så vill de dubbelkolla. Jag har nämnligen inte växt ngt på 3-4 veckors tid när de går enligt mitt sf-mått och deras kurva. Typisk, jag som hållt mig så fint på mitten strecket hela tiden! Alltid är det något säg. Jag förstår dock deras oro för när man tittade på kurvan så går det stadigt uppåt hela tiden och nu helt plöstligt så gick det nästan rakt ner istället. Tur att de har koll på en så man kan få hjälp om det skulle vara något fel, Lillskrutt kanske får för lite näring pga för lite fostervatten, navelsträngen är klämd, moderkakan har ändrat sig. Ja det är en hel djungel det där. Så länge jag mår bra och jag märker att Lillskrutt rör på sig så behöver jag nog inte oroa mig.

Ikväll ska jag iväg och träffa lite tjejkompisar i stan, Angelica, Charlotte och Tessan. Blir nog en massa tjejsnack och lite kvällsmat, myspys med andra ord. Ser jag verkligen fram emot, blir allt för sällan nu för tiden.

Ta hand om er så hörs vi av. Lovar att berätta om hur det går imorn.

Många kramar

Bråkar i mammas mage

Mamma jag vill komma ut NUUU! :)

Vecka 36

Hej gott folk!

Ja nu närmar det sig allt med stormsteg, hehe. Gått 35 hela veckor och går in i vecka 36, kan knappt fatta att tiden går så himla fort. Redan fredag igen dessutom. Får nog se till att hitta på mer saker under dagarna, få lite rutin på saker och ting. Just nu slappar jag mest och strosar runt här hemma i mjukiskläder och äter, haha. Igår var jag minsann hurtig, gick hela vägen runt sjön med min kära vän Sara, och jag orkade. Fick dock lite håll det sista men "härdade" ut smärtan och gick hela vägen in i mål! :) På kvällen igår var jag på ett såkallat symöte hos min extra mormor Siv, de andra stickade i ungefär 5 minuter sen blev det mest massa skit snack och god mat. Vi fick en jätte god smörgåstårta, kex, ostar, vindruvor och sen blev det tårta och dumlekaka till efterrätt. Mätt och belåten så var jag hemma runt halv tolv då sov min lilla plutt här hemma så sött. Han grymtade till lite när jag la mig och sen vände han sig om och snarkade vidare ;) Ja som sagt redan i vecka 36 och det känns äntligen som att det kommer lösa sig med förlossningen. Bokade in en tid hos min ögonläkare i tisdags och de gick igenom allt och så frågade jag rätt ut: "Kan ni lova mig att ingenting händer mitt öga?", "Finns det några fall med lymfangiom och förlossningar i världen?", "Hur hade du känt dig i min sits?". De svaren jag fick var att det finns inga fall med lymfangiom och förlossningar, inte ett enda i hela världen, de har sökt hjälp i USA och England men de vet ingenting heller. De kan inte lova någonting, de bara tror och spekulerar och i min sits sa hon själv att hon hade varit orolig och att jag ska lyssna på vad mina barnmorskor plus läkare säger. Min barnmorskor och läkare säger att jag ska lyssna på min ögonläkare så i detta läget så lyssnar jag på mig själv och i tisdags eftermiddags begärde jag ett planerat kejsarsnitt. Ska ta den sista diskussionen nästa torsdag och hoppas verkligen det är över efter det, att jag får en tid osv. För snart orkar jag inte hålla på med detta mer, gå runt och vara orolig dygnet runt. I natt hade jag fruktansvärda förvärkar och kramper i nedre regionen så jag tänkte att jaha nu är det kört nu kommer bebisen och då har de inte hunnit bestämma sig hur det blir. Krångel, krångel, jag gick igenom i huvudet vad jag skulle säga till personalen på förlossningsavdelningen och massa. Ja ni hör ju själva, gått och blivit lite lagom psycho! Haha ;)

Vecka 36, va händer då?

Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid.

From Conception to Birth

Kika på den här otroligt mysiga lilla filmen. :) Love it!

Ingen sömn!

Svårt att sova på nätterna, svårt att somna om när Jonas gått till jobbet, jag sover för det mesta mellan 8-11 på förmiddagarna. Sen är jag en zombie hela dagen lång. Orsaken till att jag inte kan sova ordentligt är att jag får gå upp och kissa ett antal ggr under natten, ont i ryggen, halsbränna så fort jag lägger mig ner och sen dessa förvärkar som verkar tycka det är roligt att komma under kväll och nattetid. Nicki gnälltant! Skönt att man får sin belöning snart, längtar! Idag ska vi iväg på föräldrargruppen igen, ska bli riktigt kul. En mysig grupp med väldigt blandat folk. Skönt att få lite "utbildning" innan det är dags, finns lite man är osäker på, frågor man vill ställa och jämföra hur de andra upplever saker och ting. Nej ska försöka somna om nu, vi hörs av.

ZzZzZ

Gravid vecka 34

Hej gott folk, hemskt vad tiden går fort. Som ni kanske förstår så har jag inte löst mitt datorproblem ännu, utan passar på att skriva när jag hälsar på hos mamma och pappa. Nu har både jag och Jonas i alla fall kommit överens om att vi ska köpa en ny dator och fixa bredband. Så om ni står ut ett litet tag till så kommer jag snart att vara tillbaka i samma form som innan. Nu har vi gått in i vecka 34 och magen växer som bara den, får dock höra överallt att jag är så himla liten men jag känner mig enorm. Naveln står rätt ut och jag känner mig som en stor fet flodhäst. Längtar efter att få träffa den lill* personen som jag burit runt på i 34 veckor, konstig känsla må jag säga, att längta som himla mycket efter någon som man aldrig någonsin träffat. Att kunna älska någon så mycket innan man träffat personen, den här känslan över att man gör allt för sitt barn kan jag verkligen förstå nu. Du är mammas och pappas allt Lillskrutten. Nu väger bebisen cirka 2,2 kg och är cirka 45 cm lång. Om förlossningen skulle starta nu så skulle de inte skjuta upp förlossningen, fostret anses vara såpass moget att klara av världen utanför livmodern. Hur blir det nu då med min förlossningen? Mina läkare velar fortfarande fram och tillbaka från vanlig vaginal förlossning till planerat kejsarsnitt, orsaken till detta är att jag föddes med en väldigt ovanligt missbildning i mitt högra öga som de kallar lymfangiom. Finns inte så mycket att berätta om det förutom att vid en väldigt kraftig ansträngning så kan det gå så illa att min syn i mitt högra öga kan ta skada. Det är pga detta som min förlossning inte är bestämd ännu. Det jobbiga är att jag upplever smärta i ögat mer och mer för varje dag som går så jag har tänkt att begära ett kejsarsnitt, vågar inte riskera min egna hälsa bara för att någon annan anser att det "kommer nog säkert gå bra", "vi tror inte att det ska vara något farligt", eller "föda barn är som att bajsa". Såhär roliga kommentarer får jag av mina ögonläkare. Tack gode gud för mina underbara barnmorskor här i Mullsjö, de menar på att även om en vaginal förlossning kanske är det bästa för barnet så är det ju viktigt att mamman till barnet mår bra också. Bara att avvakta och se, vilket jag gjort sedan vecka 15 ungefär, så varför inte avvakta lite till, hehe. Konstigt att det ska ta sån tid att bestämma något, om jag själv får säga mitt så tror jag att skon klämmer i kostnaden, det kostar såpass mycket mer att göra ett kejsarsnitt så de vill undvika det in i det sista. Det tråkiga är att jag känner mig som en försökskanin under tiden. Min sjukdom är så ovanlig att de måste söka hjälp internationellt, visst blir man lite mörkrädd? Jag är rädd hela tiden för det här, kommer jag fixa en vanlig förlossning? Nej jag tror faktiskt inte det, för även om det inte händer något allvarligt med mitt öga så vet jag med mig att den smärta jag har i mitt öga när jag får ont kommer göra så jag inte kommer koncentrera mig. Som sagt bara att avvakta ett tag till och se vad de säger, jag har ju tendens att alltid lyssna på mina läkare och sitta tyst som en mus, laddar upp mig innan och övar på vad jag ska säga men sen likt förbannat när jag sitter där på stolen mitt emot läkarna så säger jag ingenting. Haha, visst är jag knäpp? Nej nu ska jag åka och handla och fixa lite käk åt min underbara man som snart kommer hem ifrån jobbet. Ta hand om er så hörs vi av. Många många kramar ifrån "flodhästen" :)

Kruk/muggställ!

För er som har ont om plats i skåpen kommer här nu ett litet tips ifrån http://www.bostalletskonating-butik.se/ visst är den riktigt läcker?