onsdag 23 februari 2011

Nära & kära!

Gårdagen bjöd på fika och promenad med mammorna och bebisarna. Alltid lika trevligt att träffas och få mysa med de "små" och sen få prata "vuxenspråk" med de "stora". Här hemma går man mest runt och pratar bebisspråk hela dagarna, haha! Vi hade sån tur att när vi gick runt sjön så sken solen och precis när jag kom hem så började det snöa. När jag och Nelli kom hem så satt vi vid datorn en sväng och sen dröjde det inte länge förrän klockan var 16.30 och pappa kom hem. Makaroner och köttbullar stod på menyn. Sen vet jag inte vad som hände men rätt som det var så var det dags att gå och lägga sig. Avskyr såna kvällar när det känns som man inte hunnit med att göra någonting.

Idag är det onsdag och vad ska denna dagen bjuda på måntro? Jo i eftermiddag blir den en promenad runt sjön med vår kära vän Sara, sen hem och laga lite mat och mysa med pappsen. Redan onsdag, hur i hela friden gick det till? Känns som att det var söndag nyss och jag satt och hade ångest i soffan, ja jag har ångest även fast jag inte jobbar, ångesten beror på att jag vill att Jonas ska vara hemma med oss hela tiden. Så mysigt på helgerna när hela familjen är hemma. Hade ju varit mysigt om det var så hela tiden.

Imorgon är det torsdag och då ska vi träffa mammorna och bebisarna igen hemma hos Mari för ett litet party, smink och hudvård tror jag det var. Fast först ska jag ner till mvc för jag ska göra ett nytt cellprov, hoppas att mina cellförändringar har försvunnit eller i alla fall blivit mindre. Speciellt nu förtiden är jag lite rädd för att drabbas av något, vi diskuterade detta igår när vi träffades alla mammor och bebisar. Förr tänkte man inte så mycket på det men sen man blev mamma så har man ett annat liv att ta hand om. Sen drabbades min barndomskompis familj av något tragiskt förra veckan, Sara förlorade kampen mot cancer. Känns helt sjukt att hon inte finns mer. Även om jag inte träffade henne alls mycket så är man så van att de man alltid haft där ska finnas för alltid. Jag har lärt mig nu att man aldrig ska ta något för givet. Dessutom som jag skrivit ett antal ggr nu så ligger min kompis Tesan och kämpar vidare, på en sekund kan ens liv förändras. Mina tankar går till Saras familj och Tesans familj! Efter att allt detta hänt så har jag insett att man verkligen ska till vara på den tiden man har tillsammans!

Om jag inte säger det ofta nog så älskar jag min familj otroligt mycket. Jonas & Nelli, ni är mitt allt! Mamma och pappa, ja jag behöver inte ens skriva vad ni betyder för mig, det vet ni! Mina syskon <3 Alla andra i familjen och alla vänner, jag älskar er med hela mitt hjärta.

Nelli
Jonas och Nelli
Pappa, Nelli och Stampe
Mamma och Nelli
Jag, Justin, Cali och Teddi
Cian, jag och Justin
Tina och jag
Pappa, Cali och mamma
Kära lilla Stampe
Jag och min älskade vän Hanna

5 kommentarer:

LIVET MED MAT sa...

Och jag älskar dig med!

nickiwindh sa...

Love you 2 <3

Hanna sa...

Jag älskar dig med Nicki! Det är verkligen så att man tar mycket för givet. Och tyvärr inser man ju inte att man ska ta vara på VARJE dag förrän något händer en själv eller någon nära. Hoppas det går bra på mvc! Jag tänker på dig. Kramar

Anonym sa...

O VI ÄLSKAR DIG MED <3<3<3
kram Tina + barna

nickiwindh sa...

Jag saknar er så mycket så det gör ont i mitt lilla hjärta!
Ge barnen en stor stor kram ifrån mig och säg till dom att moster Nicki älskar dom så mycket så det är inte klokt.

Tack Hanna, det gick bra idag, får svar i mars, april ngn gång. Denna eviga väntan! LOVE YOU