Sjukskrivning

I torsdags hade jag tid på Mvc och allt såg bra ut, både med blodtryck, hjärtljud och alla mått. Har gått upp 6kg än så länge och låg konstigt nog över det normala i sf-måttet. Kan bero på sammandragningen jag hade när hon mätte och magen ville inte lugna sig förrän jag kom hem så magen stod mer eller mindre rakt ut. Vi får se om 3 veckor hur det måttet ser ut, spännande ändå att den här graviditeten skiljer sig så mycket mot förra. Då låg jag under kurvan hela tiden och ut kom en liten tjej på ynka 2480gram, så den här gången är det väl en stor klump som kommer ut. Hjälp!

Var inne på Familjehälsan Väster i Jönköping idag och träffade en läkare. Vi diskuterade min förlossning, att det blir planerat snitt även denna gången och att min sjukskrivning löper på precis som det gjort nu det sista. Kommer alltså jobba 15h en vecka, vara mammaledig 2 dagar veckan därpå och sjukskriven resten, och detta gäller graviditeten ut. Tänker även kombinera det med lite semester de sista veckorna så man kan få lite extra i plånboken.

Foglossningen sitter både fram och bak precis som sist och de där övningarna och trycken läkaren gör är fruktansvärda. Gör så jäkla ont och han sa till mig att slå till han om han blev för jobbig, helt underbar läkare må jag säga. Kontrollen "där nere" var också ok, var precis som innan en "konformad" livmorderstapp men lång och fin. Ursäkta mitt språk, men ni får fasen skylla er själva om ni går in och läser här. Skämt åsido, det var skönt att få bekräftat att sammandragningarna jag dras med inte gjort att det öppnat upp sig. Så tummen upp för det!

Fick fylla i lite papper och under tiden så sa läkaren att numera planeras kejsarsnitt så nära inpå bf som möjligt, för barnet mår ju som sagt bäst i magen. Blir dock lite orolig för fick planerat snitt sist 10 dagar innan bf och 11 dagar innan satte det igång. Det behöver ju inte alls bli såhär den här gången men kan inte låta bli att oroa mig. Vill ha några dagar tillgodo i alla fall, för att gå igenom både värkarbetet och kejsarsnitt var ingen höjdare. Pust och stånk!

Huvudsaken nu är att bebben i magen mår bra och att jag känner mig någorlunda pigg. Jag mår riktigt kasst vissa dagar, men känns som man har "vant" sig vid illamående, trötthet och värk. Försöker ta det lugnt när jag är hemma, men är svårt och visst får jag skylla mig själv när jag överansträngt mig. Känner dock att mitt samvete blir bättre om jag kan hjälpa till lite både hemma och på jobbet. 

Nu ska jag släcka ner och försöka sova, kroppen sover redan, godnatt gott folk!