I fredags var vi hemma hos familjen Hinas-Andersson och grillade. Hela tjejligan var där med respektive och barn och vi hade en mycket trevlig kväll. Nelli, Molly och Vincent kunde busa och underhålla varandra så vi "vuxna" fick äta, dricka och umgås i "lugn och ro".
Knytkalas med grillat, potatisgratäng, sallad, grillspett, bröd, ostar och en otroligt god cheesecake till efterrätt. Vi var mätta och belåtna efteråt, det vill jag lova!
I vanlig ordning hamnade vi i olika samtalsämnen och det var allt från träning till dagens samhälle. Vet inte varför vi alltid hamnar där, blir ofta samtal om politik och allt som hör där till, och det är ju skönt att vi alla är så olika! Haha.
Tänkte diskutera lite även med er och se vad ni tycker och tänker. Läs på egen risk!
Vi hamnade i en diskussion angående skolan och dagens lärare och elever. Jag är nog lite barsk i dessa ämnen och tycker att redan från tidig åldern barnen ska ha klart för sig vad som är rätt och fel.
Så redan i förskolan måste man börja sätta gränser. Det är så mycket snack om pedagogik idag och det är toppen, men kan för mig ibland gå lite till överdrift. Känns som att ett ansiktsuttrycket ska stämma överens med tonläget, och det gör det inte alla gånger!
Om ett barn gör något som är farligt eller medvetet gör det för att "jäklas" så tycker jag att man måste ta tag i situationen med en gång. Alltså DIREKT! Visa barnet att sådär gör man minsann inte och det är farligt för Kalle som sitter i sandlådan tex. En klassiker är väl att lätt ta tag i barnet och visa pekfingret och höja rösten en aning. Sen att barn inte lyssnar första gången det vet vi ju alla och om samma sak händer igen anser jag att man direkt lyfter undan barnet och tar ett samtal med honom/henne vid sidan om och att nu får du inte vara med och leka med de andra barnen i sandlådan när du beter dig så.
Det är här lite barska i mig är nog pga att jag lever kvar i uppfostran från förr och tycker väl även att vi födda på 70 och 80-talet är "hyfsat" normala, trots att våra föräldrar/lärare kunde ta oss i örat om man gjorde något fel, hehe. Idag verkar det som folk är rädda att bli anmälda så fort man vidrör ett barn!
Jag tycker att uppfostran först och främst ska ske hemifrån men samtidigt hjälper ju personalen både från förskolan och skolan till att uppfostra våra barn. Så enkelt är det, pga att barn idag oftast har långa pass på förskolan/skolan så bidrar det ju till att de är med och uppfostrar våra barn, känns som att en del barn tillbringar mer tid där än hemma. (Det är ett annat samtalsämne vi kan diskutera en annan gång). Gränser och regler måste finnas, och man behöver faktiskt inte vara "bästa vän" med t.ex. eleven man har i svenska i årskurs 8.
Nu när vi har elever i källaren i simhallen så märker man tydligt hur stor skillnad det blivit på bara några år. Eleverna kan hoppa runt, prata/skrika, slänga papper och hålla igång som galningar. Samtidigt sitter läraren längst fram och knappt "bryr sig", han/hon har säkert sagt till 100ggr och tröttnat men det finns ju för faaan ingen respekt idag! Vad i hela friden har hänt?
Tyck och tänk precis vad ni vill, hugg och fräs på mig, men jag ändrar mig aldrig! Haha.
Återkommer snart med mer påskuppdatering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar