Kärlek!

Tänkte tillägna detta inlägg till mina två hjältar,
min mamma och pappa.
I vått och torrt har de alltid funnits där för mig.

Denna veckan har vi förlorat någon som vi har hållit kärt i alla år, det har fått mig att verkligen tänka till och ta till vara på det jag har. En mamma och pappa är inte bara ens föräldrar, de ska hålla ihop och tillsammans förvandlas de till en person, ihop är de min bästa vän, någon som ställer upp oavsett vad som händer. Går egentligen inte att beskriva den känslan. Den dagen man själv får barn så hoppas jag kunna ställa upp och bli en lika bra förälder som mina har varit för mig. Så att mitt barn någon gång i framtiden kan känna samma sak som jag känner för mina föräldrar idag.  

Sen går mina tankar till mammas mamma.

Vila i frid,

du finns alltid i våra hjärtan,
vi syns snart igen lilla mormor.