Rädsla, lycka och befrielse!

Lite uppdatering från vad som hänt under min dag!

Som jag skrev igår så hade jag många möten på mvc idag och det första med Laila gick bra, fick nu äntligen ett planerat kejsarsnitt godkänt, så den 18/10 kommer vi att få träffa vår Lillskrutt. Känns helt underbart att det äntligen är fixat, nu slipper jag oroa mig för det. Pga att min kurva pekade neråt igår så kollade de lite extra idag, så Laila mätte min mage och gjorde ett ultraljud vilket visade -29,2% vilket är en hel del. Enligt Laila så vägde nog Lillskrutt inte ens 2kg och ska egentligen väga 3kg nu. Så fick en akut tid in till Ryhov där de gjorde ett nytt ultraljud, kollade flödet i navelsträngen, mängd fostervatten, flödet i mina blodkärl, samt en ctg kurva. Allt de fick fram verkade bra men ska in på kontroller nu varje vecka innan förlossning så Lillskrutt verkligen växer. För Laila sa att om man ligger på över -30% så brukar de ta ut bebisen direkt. Jag förklarade för henne att jag var väldigt liten när jag föddes och hon trodde nog att det bara berodde på det. Jag och Jonas kommer få en liten bebis helt enkelt, så länge han/hon mår bra så spelar det ju ingen roll. Skönt ändå att de har sån koll som de har, känns verkligen jätte tryggt. Innan jag åkte iväg till Ryhov så hade jag en ny tid med Camilla då vi gick igenom vad man ska tänka på inför ett planerat kejsarsnitt, fick lite lappar som jag ska gå igenom och sen har vi ett sista möte den 14/10 då jag får ställa mina sista frågor. ÄNTLIGEN är allt klart! Jag kan knappt beskriva min lycka just nu.. Plus att Lillskrutt mår bra, det gör mamma och pappa väldigt glada. Gått lite ifrån hopp och förtvivlan idag, från att vara sönderstressad och nervös till att just nu vara hur lugn och glad som helst. Något som jag funderat lite på är hur jag har kunnat gå upp hela 11kg och ändå så är bebisen så liten? Vart sitter dessa 11kg någonstans för jag har ju knappt lagt på mig något annat än en mage. Haha ja allt här i världen kan man nog inte få veta.