Rastlösheten kommer krypande!
Kom då på att visst fasen, jag har ju kvar min gamla blogg!
Kan börja med att berätta att det hänt en hel del i mitt liv sedan sist vi hördes av här på bloggen. Mitt liv vändes upp och ner totalt och jag visste varken ut eller in. Tyvärr drabbades många nära och kära av detta och kan inte mer än att be om ursäkt för allt som hänt och nu försöker vi blicka framåt.
Mitt i allt elände så fann jag mig själv och vad jag verkligen känner och vad jag vill här i livet. Ur något hemskt har det ändå kommit något positivt och jag är så tacksam över att vara där jag är idag. Visar det säkerligen inte så bra som jag borde men djupt inom mig så spritter lyckan över att jag fann det jag sökte. Tack!
Vad har mer hänt, jo i sommar blir Nelli storasyster till en liten knodd. Min "lilla" tjej har blivit så stor nu så hon ska bli storasyster. I oktober blir Nelli 4 år och jag fattar inte vart alla dessa åren har tagit vägen. Tyvärr är det verkligen som alla sa när man var yngre, att när man får barn så kommer tiden springa iväg. Försöker verkligen ta till vara på varje sekund!
Nelli på Gran Canaria, februari 2014.
Snart går vi i vecka 22 och det har inte alls varit som när jag väntade Nelli, då jag mådde bra hela graviditeten.
Nu började illamåendet inprincip direkt när jag kissade på stickan och följt med mig sedan dess. Högt blodtryck som jag aldrig haft innan, så det har enbart med graviditeten att göra. Sedan vecka 10 har jag även haft foglossning och det önskar jag inte ens min värsta fiende.
Varvar nu med att vara sjukskriven och mammaledig för jobba går tyvärr inte.
Träffat både läkare och sjukgymnaster och nu får jag inte göra några tunga lyft, ska gå små korta steg, undvika trappor, vila så mycket jag kan och gå på rehab när kroppen orkar.
Kan låta hemskt men trodde aldrig det här skulle hända mig. Att gå från aktiv dagligen med fotbollen och all annan träning till idag knappt kunna ta mig fram utan att stånka, stöna och känna mig som en 90 årig tant.
Nu är det bara några månader kvar och tänker göra allt som står i min kraft att vara försiktig och verkligen lyssna på kroppen, så hoppas jag på att inte få besvär efter förlossningen.
Nu blickar jag bara framåt och tänker ta mig igenom det här på bästa sätt.
Tänker springa på fotbollsplanen nästa år ihop med mina tjejer, dessutom tänker jag vara i mitt livs bästa form. Bra med små mål, eller vad säger ni? Hehe.
Ville också säga tack till alla som funnits där, ni vet vilka ni är!
Nu har ni fått lite uppdatering och jag ska verkligen försöka att fortsätta med bloggandet, mest för min egen del, då det är skönt att få ur sig viss frustration och även lycka såklart.
Vill inte bli den bloggande mamman med noll bekymmer där allt är en dans på rosor, det finns ju allt för många såna bloggar idag och jag krääääks på dom!
Så här får ni stå ut med både det ena och det andra, så återkom på egen risk.
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar