Grattis lilla gumman!
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
Tjejligan på besök
Idag fick vi fint besök av tjejligan Hanna, Sara, Sandra och Molly. De kom för att titta och hälsa lilla Nelli välkommen till världen. De hade köpt med sig läskiga Halloween bakelser och så fick Nelli jätte fina presenter. En rosa söt filt, en Hello Kitty sparkdräkt och en jätte söt liten kanin. Tack ska ni ha tjejer!
Ja Halloween är här och jag sitter ivrigt och väntar på att det ska knacka på dörren så jag får ge bort lite gott godis till alla förväntansfulla små barn. För denna helgen firas det ju i Usa, Irland osv men kom på nu att vi här i Sverige firar när alla helgona är va? Så det kanske knackas på dörren nästa helg? Hum fundersam! "Bus eller godis?" Ska man våga säga bus en gång? Är lite rädd att de kanske ställer till med konstiga grejer och kanske inte är så bra nu med Nelli så hon bli rädd. Har en massa godis så får nog bli att jag väljer godis varje gång. Kommer ihåg när man själv gick runt och skrämde folk, gud vad roligt det var. Hur man drog frigolit emot fönster så det gnisslade som bara den, haha! Ja jag har alltid varit lite busig av mig, det hör till när man är barn. Ja nu återstår att se om det kommer några barn denna helgen eller nästa helg! :)
Nej nu börjar det bli mörkt här hemma, ska tända lite ljus och sätta mig i soffan och mysa lite med min underbara lilla dotter. Pappa Jonas är ute och fixar i förrådet så vi får ha en liten stund för oss själva, myspys!
Ha det så bra nu gott folk, hörs av!
Kram
Ja Halloween är här och jag sitter ivrigt och väntar på att det ska knacka på dörren så jag får ge bort lite gott godis till alla förväntansfulla små barn. För denna helgen firas det ju i Usa, Irland osv men kom på nu att vi här i Sverige firar när alla helgona är va? Så det kanske knackas på dörren nästa helg? Hum fundersam! "Bus eller godis?" Ska man våga säga bus en gång? Är lite rädd att de kanske ställer till med konstiga grejer och kanske inte är så bra nu med Nelli så hon bli rädd. Har en massa godis så får nog bli att jag väljer godis varje gång. Kommer ihåg när man själv gick runt och skrämde folk, gud vad roligt det var. Hur man drog frigolit emot fönster så det gnisslade som bara den, haha! Ja jag har alltid varit lite busig av mig, det hör till när man är barn. Ja nu återstår att se om det kommer några barn denna helgen eller nästa helg! :)
Nej nu börjar det bli mörkt här hemma, ska tända lite ljus och sätta mig i soffan och mysa lite med min underbara lilla dotter. Pappa Jonas är ute och fixar i förrådet så vi får ha en liten stund för oss själva, myspys!
Ha det så bra nu gott folk, hörs av!
Kram
Den mumsiga bakelsen, masken eller ormen ser ut som en liten spermie, så söt! :)
Nellis nya och fina presenter
Sara, Sandra och Molly
Hanna och Nelli
Mys med en hårig vän
Nelli och Stampe myser för fullt, så söta mina små älsklingar! Mamma älskar er :)
fredag 29 oktober 2010
Mommo & Moffa
Mormor och Nelli
Morfar, Nelli och Stampe
Ikväll blir det fredagsmyyyys hos Mormor och Morfar. Vi har blivit bjudna på middag och jag hörde en fågel viska i mitt öra att det ska bjudas på tacos, min favorit! Sen blir det nog att vi stannar kvar och tittar på Idol och myser i soffan.
Annars idag så har vi bara varit hemma, Nelli ligger just nu ute i vagnen och sover, där trivs hon bra. Jonas och Janne grejar i förrådet, vi håller på att isolera, kommer bli skit bra när det väl är klart. Då behöver man inte oroa sig så mycket för att alla grejer ska bli förstörda där ute. Man samlar ju på sig en hel del, och då har vi bara bott här i 4 månader, helt sjukt!
Jag fick mig en egen liten stund idag, åkte och handlade lite och gud vad skönt det var att få komma iväg en sväng själv. Åka i bilen, lyssna på musik, gå in och handla, precis som ett äventyr för mig. Fast när jag varit iväg i ungefär 30 minuter så längtar jag hem till min lilla prinsessa. Gasen i botten hemåt! Fick springa in en snabbis på apoteket också och köpa blöjor till lilla Nelli, hon är så liten så vi måste köra med prematur blöjor, lilla stumpan!
Nej ska gå ut och hämta Nelli nu, dags för käk, innan mamma sprängs! Hehe :)
Trevlig helg på er! KRAM!
torsdag 28 oktober 2010
Ny dator och äventyr i stan!
HEJ!
Ja nu har snart en hel vecka till gått, tiden bara rusar iväg! På söndag är Nelli redan 2 veckor, så som tiden springer iväg så är hon ju snart 3 år. Bäst att passa på att njuta av varje sekund.
Härom dagen hade vi besök av BVC, de vägde Nelli och hon har minsann varit en duktig flicka och gått upp, hon vägde nu 2570 gram. Både mamma och pappa är jätte stolta och glada.
Idag var vi inne i stan och köpte oss en ny dator, äntligen! Det blev en MacBook Pro, så nu kan jag äntligen börja blogga på allvar igen. Den gamla datorn har strulat för mig i ungefär 5 månaders tid, ibland funkade den i 1 timme och ibland i 5 minuter. Lagom störande! Ni kan ju tänka er själva när man suttit och skrivit ett inlägg och rätt som det är så stänger datorn ner sig och så måste man börja om från början. Då är det ju inte alltid man är på humör för det så då struntar man helt enkelt i det. Frustrerande!
Jag sprang även in en snabbis till H&M för att köpa mig en ny sporttopp, kan inte använda BH längre, brösten är så ömma så får bli sporttopp för mig ett tag framöver. Har ju ett antal i garderoben men i och med att jag ammar nu så har ju brösten växt en hel del så fick köpa mig en ny, Nicki Pamela Andersson ;) Nejdå så farligt är det inte men större har de allt blivit.
Sen när man som ny mamma är inne på H&M så kan man ju inte låta bli att köpa något litet till sin lilla ängel, så jag köpte en ny liten söt body till henne, rosa Hello Kitty, så söööt!
Idag när vi var inne i stan så tog vi en tur till Burger King också, var ju tvungna att prova det. Så jag fläskade i mig ett stort meal med bacon och cheese burgare, strips och cola, hehe. Lagom "flötig och mätt" efter att ha vräkt i mig det.
När vi kom hem så fick vi besök av Jens och Elli, de kom för att titta på Nelli för första gången och lämnade lite fina presenter. Jätte fina saker, så snällt av dom. Vi fick en filt, luvtröja, byxor och strumpor i Hello Kitty. Passar perfekt till bodyn som jag köpte idag.
Nej nu ska jag sätta mig i soffan och mysa med min underbara familj, snart matdags för Nelli också.
Godnatt gott folk! Hörs!
Ja nu har snart en hel vecka till gått, tiden bara rusar iväg! På söndag är Nelli redan 2 veckor, så som tiden springer iväg så är hon ju snart 3 år. Bäst att passa på att njuta av varje sekund.
Härom dagen hade vi besök av BVC, de vägde Nelli och hon har minsann varit en duktig flicka och gått upp, hon vägde nu 2570 gram. Både mamma och pappa är jätte stolta och glada.
Idag var vi inne i stan och köpte oss en ny dator, äntligen! Det blev en MacBook Pro, så nu kan jag äntligen börja blogga på allvar igen. Den gamla datorn har strulat för mig i ungefär 5 månaders tid, ibland funkade den i 1 timme och ibland i 5 minuter. Lagom störande! Ni kan ju tänka er själva när man suttit och skrivit ett inlägg och rätt som det är så stänger datorn ner sig och så måste man börja om från början. Då är det ju inte alltid man är på humör för det så då struntar man helt enkelt i det. Frustrerande!
Jag sprang även in en snabbis till H&M för att köpa mig en ny sporttopp, kan inte använda BH längre, brösten är så ömma så får bli sporttopp för mig ett tag framöver. Har ju ett antal i garderoben men i och med att jag ammar nu så har ju brösten växt en hel del så fick köpa mig en ny, Nicki Pamela Andersson ;) Nejdå så farligt är det inte men större har de allt blivit.
Sen när man som ny mamma är inne på H&M så kan man ju inte låta bli att köpa något litet till sin lilla ängel, så jag köpte en ny liten söt body till henne, rosa Hello Kitty, så söööt!
Idag när vi var inne i stan så tog vi en tur till Burger King också, var ju tvungna att prova det. Så jag fläskade i mig ett stort meal med bacon och cheese burgare, strips och cola, hehe. Lagom "flötig och mätt" efter att ha vräkt i mig det.
När vi kom hem så fick vi besök av Jens och Elli, de kom för att titta på Nelli för första gången och lämnade lite fina presenter. Jätte fina saker, så snällt av dom. Vi fick en filt, luvtröja, byxor och strumpor i Hello Kitty. Passar perfekt till bodyn som jag köpte idag.
Nej nu ska jag sätta mig i soffan och mysa med min underbara familj, snart matdags för Nelli också.
Godnatt gott folk! Hörs!
tisdag 26 oktober 2010
Förlossningsberättelse!
Min förlossningsberättelse!
Ja som ni kanske vet om så var det egentligen planerat att lilla Nelli skulle ha kommit med planerat kejsarsnitt den 18/10 men hon valde att titta ut en dag tidigare. Under hela den veckan så kände jag att det var något på G, väldigt mycket förvärkar och sen hade hon sjunkt ner såpass mycket och fixerat sig så jag knappt kunde röra mig ordentligt vissa dagar. Under lördagen så tog vi en liten promenad med Choffe, Ida och Sebastian och då trodde jag nästan att hon hängde halvt utanför, en skit otäck känsla för jag visste ju att hon låg på plats inne i livmodern. För varje steg jag tog så kändes det nästan som att jag behövde knipa igen, ursäkta mitt språk nu om ni tycker jag är lite äcklig. Ni som varit gravida förstår nog precis hur jag menar. På lördags kvällen så var jag och Jonas hemma hos mig mamma och pappa och blev bjudna på god middag och dessutom bjöds det på många skratt, jag skrattade så tårarna sprutade. I efterhand nu så tror jag nästan att det var det som gjorde att allt satte igång. Allt var precis som vanligt när vi gick och la oss och jag somnade direkt, så himla trött. Vaknade sedan vid 2 på natten och kände att det körde runt i magen, så sprang upp till toan och ja det kom från bägge hållen. Satt på toan och hängde över handfatet, skit hemskt. Jag trodde då självklart att jag fått maginfluensan eller ätit något dåligt under dagen, jag lider nämnligen av en väldigt känslig mage. Efter att ha suttit där i ungefär en halvtimme så hoppade jag in i duschen, kände mig så fruktansvärt ofräsch. När jag stod i duschen så kände jag att det började krampa i både mage, rygg och ljumskar, det gjorde fruktansvärt ont och släppte inte även fast jag rörde på mig. Tänkte väl inte så mycket mer på det då utan gick ur duschen och gick och la mig igen. Somnade aldrig om för att en liten stund senare så kom samma smärta igen, och höll i sig i ungefär 1 minut. Jag trodde att jag behövde gå på toa igen så gick upp och satte mig på dass, men det var förgäves. Gick och la mig igen och den där smärtan kom igen och då började väl tankarna att sprida sig att jaha det kanske är dags, eller? Ja jag var väldigt förvirrad, hade ingen aning om hur det skulle kännas. Jag väckte Jonas och frågade om han också hade ont i magen i och med att vi ätit samma mat hela dagen, jag insisterade att det fortfarande var fel på min mage och jag ätit något dåligt. Han mådde bra sa han och somnade om på en sekund. Rätt som det var så kom smärtan igen, och nu gjorde det ännu ondare. Jag tog fram mobilen och började klocka värkarna, och det gick fort fram ska jag säga, första värken var det 13 minuter emellan och sen 10, 8, 8, 7, 6, 7, 8 ja sådär höll det på i ungefär 3 timmar. Efter många stön, flås och tårar så väckte jag Jonas och sa att jag tror det är på G, då ändrade värkarna karaktär igen och gjorde ännu lite ondare, då var det bara 4,5 minuter emellan varje värk. Då ringde jag in till förlossningen och förklarade allt som det var och hon sa att packa era grejer och kom in direkt. Vi åkte in och den resan glömmer jag aldrig, jag var så rädd och nervös så jag skrattade igenom värkarna. Ja det kan låta sjukt men det är så jag reagerar när jag är nervös, jag skrattar och flamsar. När vi kom in till förlossingen så fick vi ett eget rum och så fick jag göra en ctg, det var rätt coolt att se hur det ökade när man fick en värk, de där små siffrorna bara rusade upp. Barnmorskan sa att ville skulle trycka på knappen är vi fick en bock på rutan och vi väntade och väntade, ingen bock kom. Rätt som det var så kom barnmorskan in i rummet igen och sa att vi ser att det satt igång och vi ska försöka stoppa upp det med en brikanyl spruta, hon bara drog ner mina byxor och satte den rätt i benet, AJ! Jag tittade på Jonas som jag var 4 år och behövde tröst av min mamma eller pappa, blev så snopen av att hon bara tryckte in sprutan. Sen kom det in en läkare som gjorde en undersökning "där nere" och av hans ansiktsuttryckt så förstod jag att det var dags, jag hade öppnat mig en hel del redan och han sa att ni kommer få barn idag. HJÄLP! Vi har ju tid till planerat snitt imorgon. Ja jag såg det sa läkaren och sa att han skulle ringa till operation och kolla hur det såg ut under dagen. Vi väntade en stund och sen kom han och en barnmorska in igen och sa att vi kan nog klämma in er under förmiddagen, och barnmorskan visade oss till ett rum och bad oss att byta om. Jonas sprang först ut och hämtade alla våra grejer. Jag bytte om till den där snygga skjortan och la mig i sängen, sen kom Jonas tillbaka och bytte om till sin snygga outfit, en riktigt snygging var han i operationskläder. Nicki fortsatte att flamsa och skratta, GUD VAD NERVÖS jag var då! Två barnmorskor kom in och började fixa och trixa. Jag fick svälja en brustablett, de satte dropp och satte även katern. Kände mig helt utlämnad men de var så himla söta och rara så jag kände mig ändå trygg mitt i allt kaos. Jonas tröstade mig och fanns vid min sida hela tiden, jag blev nykär på nytt. Vid kl 9 så öppnades dörren och en barnmorska ropade att operationssal 11 är ledigt nu och så stängde hon dörren och gick iväg. Jaha då är det dags och så rullades jag iväg. Rullade och rullade i en evighet, tillslut kom vi fram och då kände jag att jag bara ville resa mig upp och springa iväg och gömma mig i en garderob någonstans. Kommer inte ens ihåg hur mycket folk det var där inne men det var en hel del, barnmorskor, undersköterskor, narkosläkare, läkare osv. Ja fullt av folk. De lyfte upp mig på en annan brits och då kom narkosläkaren som skulle sätta spinalbedövningen. Jag fick krypa ihop i fosterställning och skjuta ut ryggen, när han satte i nålen så ryggade jag tillbaka och de fick trycka ut ryggen åt mig, jag blev så rädd och en vanlig reaktion är ju att man ryggar tillbaka. Det gjorde inte så jätte ont men var ju inte särskilt skönt heller om man säger så. När jag låg det på sidan så kände jag hur det började sticka och blev varmt i benen, och det steg fort. När de skulle vända tillbaka mig på rygg så kunde jag knappt inte ens hjälpa till, bedövningen tog så fort. Sen spände de fast mig och satte upp skynket så vi inte skulle behöva se när de skar i mig. Då kom läkaren och hälsade på mig och jag blev så glad när jag fick se ett ansikte som jag kände igen, det var Laila, hon som jag haft när jag gjort alla mina cellprover och det är även henne jag pratat med i slutet om det skulle bli kejsarsnitt eller ej. Nicki blev genast lite lungare och jag började typ gråta för jag kände att tack gode gud för att det blev Laila. Sen när de skulle kolla om bedövningen hade börjat verka så tog de en isbit och drog över magen, där bedövningen hade tagit så var isbiten varm och där den inte tagit så var den kall, en knäpp känsla. Där låg jag bedövad i halva kroppen och snart ska de skära i mig och plocka ut vår bebis. Då kände jag hur jag började bli yr och började kvälja mig, SPYPÅSE NUUU! Jonas fick hålla en spypåse vid min mun hela tiden, för det kändes som att när som helst så spyr jag. Efter en stund så hörde jag hur de sög upp något, det var nog fostervattnet, sen började de vrida och trycka på magen så jag nästan rullade runt på britsen. Jag kände allt de gjorde men ingenting gjorde ont, hur i hela friden kan det fungera så, jag kan bli lite knäpp när jag tänker på det. Sen hörde jag hur de sög något annat men fattade inte då att det var fostervatten som de sög ur Nellis lungor. Så efter några sekunder så hörde jag skrik, hon skrek som bara den. Jag kände hur tårarna började rinna längs med mina kinder, blev alldeles till mig. Min bebis är här och skriker, då måste hon väl må bra, jag vill se henne nu, snälla! De kom runt bakom skynket och visade upp henne för mig, jag fick pussa på henne, lukta på henne och herregud vilken känsla. MITT BARN! Kunde knappt andas för jag grät så mkt, samtidigt som jag tyvärr mådde illa fortfarande och behövde ha spypåsen nära. Jonas och Nelli gick sedan iväg in i ett rum brevid och då fick Jonas klippa navelsträngen en gång, även fast den redan var avklippt. Sen fick Nelli en c-vitamin spruta och de vred och drog i henne och kollade så allt var okej. Det kändes som en evighet för mig när jag blev lämnad kvar i operationsrummet, så jag fick lite panik, så tre personer stod och tröstade mig, en baddade med en våt trasa på min panna och de andra två strök och smekte mina kinder. Så otroligt söta och rara! Under tiden så sydde Laila ihop min mage, kände hur hon drog och grejade där nere. Efter cirka 5 minuter så kom Jonas och Nelli tillbaka, jag fick ha henne på mitt bröst och hon var så himla söt. Jonas, jag och Nelli nu var vi äntligen en liten familj, vi har fått vår lilla ängel och hon mår bra. Kan inte beskriva den känslan mer än att det är den bästa stunden i mitt liv. Det tog väl cirka 20 minuter sen var jag färdig sydd och vi rullades tillbaka till förlossningen, på vägen dit så tog Nelli bröstet direkt och började äta, en så mysig känsla. På förlossningen så sa de åt mig att försöka röra på tårna direkt och så fort jag känner att bedövningen börjar släppa så ska jag ringa för då skulle jag få någon annan smärtlindring. Vi fick in den goa frukosten och jag kunde tyvärr bara äta en macka för jag mådde som sagt lite illa fortfarande, det ville inte riktigt ge sig. Vi var väl kvar på förlossningen i cirka 1-2 timmar och sen skjutsade vi upp till BB. Där fick vi ett rum med 4 sängar, men de paren som låg där då var redan på väg hem. Så på eftermiddagen var vi helt själva och det var vi hela kvällen och första natten också. Så skönt att Jonas fick sova över, hade nog inte fixat det annars. Kunde ju inte ens resa mig upp själv knappt, gud vad ont jag hade. På eftermiddagen tog de bort katern och bad mig att dricka en massa så jag skulle få kissa ordentligt sen. Jag höll mig in i det sista men vid sju på kvällen så ringde jag på personalen, två stycken fick hjälpa mig upp och jag stapplade iväg till toaletten, var väl 4 meter och det tog cirka 5 minuter att ta mig dit. De fick även hjälpa mig på toan, torka mig fick jag tack och lov göra själv, haha :) På men en ny blöja och nya nätbyxor, jag kände mig så sexig! Stackars Jonas som fick se mig så i 2 hela dygn, hehe. Första natten gick jätte bra och Nelli var så snäll så, hon sov det mesta hos mig på mitt bröst, så smidigt när hon vaknade och ville äta, då slapp man gå upp och krångla, bara att slänga fram tutten. Hela dagen därpå så satt vi mest och tittade på henne, tog en massa kort och bara mös. Nelli fick bada för första gången och det älskde hon, lite synd att hon bajsade i vattnet för då fick vi ta upp henne. När kvällen kom så var Jonas tvungen att åka hem, han fick inte stanna längre. Då blev jag helt förstörd, grät så tårarna sprutade. Hela natten hade jag Nelli vid mitt bröst jag kunde ju knappt resa mig utan hjälp och tyvärr så satt signal knappen för långt borta så jag nådde den inte, dumma tröga Nicki att hon inte tänkte på det innan hon la sig ner i sängen. När det sedan blev morgon och Jonas kom tillbaka så kände jag en sån lättnad, så skönt att han var tillbaka. Han kunde hjälpa med att byta blöja och jag kunde gå till toaletten och duscha av mig och bli en helt ny människa. Det konstiga är att den dagen mådde jag faktiskt väldigt bra, tror jag vaknade till liv av duschen och nu var jag redo att åka hem, vill inte sova här en natt till. Så vid 11 på förmiddagen så åkte vi hem och jag var så lycklig!
Ja som ni kanske vet om så var det egentligen planerat att lilla Nelli skulle ha kommit med planerat kejsarsnitt den 18/10 men hon valde att titta ut en dag tidigare. Under hela den veckan så kände jag att det var något på G, väldigt mycket förvärkar och sen hade hon sjunkt ner såpass mycket och fixerat sig så jag knappt kunde röra mig ordentligt vissa dagar. Under lördagen så tog vi en liten promenad med Choffe, Ida och Sebastian och då trodde jag nästan att hon hängde halvt utanför, en skit otäck känsla för jag visste ju att hon låg på plats inne i livmodern. För varje steg jag tog så kändes det nästan som att jag behövde knipa igen, ursäkta mitt språk nu om ni tycker jag är lite äcklig. Ni som varit gravida förstår nog precis hur jag menar. På lördags kvällen så var jag och Jonas hemma hos mig mamma och pappa och blev bjudna på god middag och dessutom bjöds det på många skratt, jag skrattade så tårarna sprutade. I efterhand nu så tror jag nästan att det var det som gjorde att allt satte igång. Allt var precis som vanligt när vi gick och la oss och jag somnade direkt, så himla trött. Vaknade sedan vid 2 på natten och kände att det körde runt i magen, så sprang upp till toan och ja det kom från bägge hållen. Satt på toan och hängde över handfatet, skit hemskt. Jag trodde då självklart att jag fått maginfluensan eller ätit något dåligt under dagen, jag lider nämnligen av en väldigt känslig mage. Efter att ha suttit där i ungefär en halvtimme så hoppade jag in i duschen, kände mig så fruktansvärt ofräsch. När jag stod i duschen så kände jag att det började krampa i både mage, rygg och ljumskar, det gjorde fruktansvärt ont och släppte inte även fast jag rörde på mig. Tänkte väl inte så mycket mer på det då utan gick ur duschen och gick och la mig igen. Somnade aldrig om för att en liten stund senare så kom samma smärta igen, och höll i sig i ungefär 1 minut. Jag trodde att jag behövde gå på toa igen så gick upp och satte mig på dass, men det var förgäves. Gick och la mig igen och den där smärtan kom igen och då började väl tankarna att sprida sig att jaha det kanske är dags, eller? Ja jag var väldigt förvirrad, hade ingen aning om hur det skulle kännas. Jag väckte Jonas och frågade om han också hade ont i magen i och med att vi ätit samma mat hela dagen, jag insisterade att det fortfarande var fel på min mage och jag ätit något dåligt. Han mådde bra sa han och somnade om på en sekund. Rätt som det var så kom smärtan igen, och nu gjorde det ännu ondare. Jag tog fram mobilen och började klocka värkarna, och det gick fort fram ska jag säga, första värken var det 13 minuter emellan och sen 10, 8, 8, 7, 6, 7, 8 ja sådär höll det på i ungefär 3 timmar. Efter många stön, flås och tårar så väckte jag Jonas och sa att jag tror det är på G, då ändrade värkarna karaktär igen och gjorde ännu lite ondare, då var det bara 4,5 minuter emellan varje värk. Då ringde jag in till förlossningen och förklarade allt som det var och hon sa att packa era grejer och kom in direkt. Vi åkte in och den resan glömmer jag aldrig, jag var så rädd och nervös så jag skrattade igenom värkarna. Ja det kan låta sjukt men det är så jag reagerar när jag är nervös, jag skrattar och flamsar. När vi kom in till förlossingen så fick vi ett eget rum och så fick jag göra en ctg, det var rätt coolt att se hur det ökade när man fick en värk, de där små siffrorna bara rusade upp. Barnmorskan sa att ville skulle trycka på knappen är vi fick en bock på rutan och vi väntade och väntade, ingen bock kom. Rätt som det var så kom barnmorskan in i rummet igen och sa att vi ser att det satt igång och vi ska försöka stoppa upp det med en brikanyl spruta, hon bara drog ner mina byxor och satte den rätt i benet, AJ! Jag tittade på Jonas som jag var 4 år och behövde tröst av min mamma eller pappa, blev så snopen av att hon bara tryckte in sprutan. Sen kom det in en läkare som gjorde en undersökning "där nere" och av hans ansiktsuttryckt så förstod jag att det var dags, jag hade öppnat mig en hel del redan och han sa att ni kommer få barn idag. HJÄLP! Vi har ju tid till planerat snitt imorgon. Ja jag såg det sa läkaren och sa att han skulle ringa till operation och kolla hur det såg ut under dagen. Vi väntade en stund och sen kom han och en barnmorska in igen och sa att vi kan nog klämma in er under förmiddagen, och barnmorskan visade oss till ett rum och bad oss att byta om. Jonas sprang först ut och hämtade alla våra grejer. Jag bytte om till den där snygga skjortan och la mig i sängen, sen kom Jonas tillbaka och bytte om till sin snygga outfit, en riktigt snygging var han i operationskläder. Nicki fortsatte att flamsa och skratta, GUD VAD NERVÖS jag var då! Två barnmorskor kom in och började fixa och trixa. Jag fick svälja en brustablett, de satte dropp och satte även katern. Kände mig helt utlämnad men de var så himla söta och rara så jag kände mig ändå trygg mitt i allt kaos. Jonas tröstade mig och fanns vid min sida hela tiden, jag blev nykär på nytt. Vid kl 9 så öppnades dörren och en barnmorska ropade att operationssal 11 är ledigt nu och så stängde hon dörren och gick iväg. Jaha då är det dags och så rullades jag iväg. Rullade och rullade i en evighet, tillslut kom vi fram och då kände jag att jag bara ville resa mig upp och springa iväg och gömma mig i en garderob någonstans. Kommer inte ens ihåg hur mycket folk det var där inne men det var en hel del, barnmorskor, undersköterskor, narkosläkare, läkare osv. Ja fullt av folk. De lyfte upp mig på en annan brits och då kom narkosläkaren som skulle sätta spinalbedövningen. Jag fick krypa ihop i fosterställning och skjuta ut ryggen, när han satte i nålen så ryggade jag tillbaka och de fick trycka ut ryggen åt mig, jag blev så rädd och en vanlig reaktion är ju att man ryggar tillbaka. Det gjorde inte så jätte ont men var ju inte särskilt skönt heller om man säger så. När jag låg det på sidan så kände jag hur det började sticka och blev varmt i benen, och det steg fort. När de skulle vända tillbaka mig på rygg så kunde jag knappt inte ens hjälpa till, bedövningen tog så fort. Sen spände de fast mig och satte upp skynket så vi inte skulle behöva se när de skar i mig. Då kom läkaren och hälsade på mig och jag blev så glad när jag fick se ett ansikte som jag kände igen, det var Laila, hon som jag haft när jag gjort alla mina cellprover och det är även henne jag pratat med i slutet om det skulle bli kejsarsnitt eller ej. Nicki blev genast lite lungare och jag började typ gråta för jag kände att tack gode gud för att det blev Laila. Sen när de skulle kolla om bedövningen hade börjat verka så tog de en isbit och drog över magen, där bedövningen hade tagit så var isbiten varm och där den inte tagit så var den kall, en knäpp känsla. Där låg jag bedövad i halva kroppen och snart ska de skära i mig och plocka ut vår bebis. Då kände jag hur jag började bli yr och började kvälja mig, SPYPÅSE NUUU! Jonas fick hålla en spypåse vid min mun hela tiden, för det kändes som att när som helst så spyr jag. Efter en stund så hörde jag hur de sög upp något, det var nog fostervattnet, sen började de vrida och trycka på magen så jag nästan rullade runt på britsen. Jag kände allt de gjorde men ingenting gjorde ont, hur i hela friden kan det fungera så, jag kan bli lite knäpp när jag tänker på det. Sen hörde jag hur de sög något annat men fattade inte då att det var fostervatten som de sög ur Nellis lungor. Så efter några sekunder så hörde jag skrik, hon skrek som bara den. Jag kände hur tårarna började rinna längs med mina kinder, blev alldeles till mig. Min bebis är här och skriker, då måste hon väl må bra, jag vill se henne nu, snälla! De kom runt bakom skynket och visade upp henne för mig, jag fick pussa på henne, lukta på henne och herregud vilken känsla. MITT BARN! Kunde knappt andas för jag grät så mkt, samtidigt som jag tyvärr mådde illa fortfarande och behövde ha spypåsen nära. Jonas och Nelli gick sedan iväg in i ett rum brevid och då fick Jonas klippa navelsträngen en gång, även fast den redan var avklippt. Sen fick Nelli en c-vitamin spruta och de vred och drog i henne och kollade så allt var okej. Det kändes som en evighet för mig när jag blev lämnad kvar i operationsrummet, så jag fick lite panik, så tre personer stod och tröstade mig, en baddade med en våt trasa på min panna och de andra två strök och smekte mina kinder. Så otroligt söta och rara! Under tiden så sydde Laila ihop min mage, kände hur hon drog och grejade där nere. Efter cirka 5 minuter så kom Jonas och Nelli tillbaka, jag fick ha henne på mitt bröst och hon var så himla söt. Jonas, jag och Nelli nu var vi äntligen en liten familj, vi har fått vår lilla ängel och hon mår bra. Kan inte beskriva den känslan mer än att det är den bästa stunden i mitt liv. Det tog väl cirka 20 minuter sen var jag färdig sydd och vi rullades tillbaka till förlossningen, på vägen dit så tog Nelli bröstet direkt och började äta, en så mysig känsla. På förlossningen så sa de åt mig att försöka röra på tårna direkt och så fort jag känner att bedövningen börjar släppa så ska jag ringa för då skulle jag få någon annan smärtlindring. Vi fick in den goa frukosten och jag kunde tyvärr bara äta en macka för jag mådde som sagt lite illa fortfarande, det ville inte riktigt ge sig. Vi var väl kvar på förlossningen i cirka 1-2 timmar och sen skjutsade vi upp till BB. Där fick vi ett rum med 4 sängar, men de paren som låg där då var redan på väg hem. Så på eftermiddagen var vi helt själva och det var vi hela kvällen och första natten också. Så skönt att Jonas fick sova över, hade nog inte fixat det annars. Kunde ju inte ens resa mig upp själv knappt, gud vad ont jag hade. På eftermiddagen tog de bort katern och bad mig att dricka en massa så jag skulle få kissa ordentligt sen. Jag höll mig in i det sista men vid sju på kvällen så ringde jag på personalen, två stycken fick hjälpa mig upp och jag stapplade iväg till toaletten, var väl 4 meter och det tog cirka 5 minuter att ta mig dit. De fick även hjälpa mig på toan, torka mig fick jag tack och lov göra själv, haha :) På men en ny blöja och nya nätbyxor, jag kände mig så sexig! Stackars Jonas som fick se mig så i 2 hela dygn, hehe. Första natten gick jätte bra och Nelli var så snäll så, hon sov det mesta hos mig på mitt bröst, så smidigt när hon vaknade och ville äta, då slapp man gå upp och krångla, bara att slänga fram tutten. Hela dagen därpå så satt vi mest och tittade på henne, tog en massa kort och bara mös. Nelli fick bada för första gången och det älskde hon, lite synd att hon bajsade i vattnet för då fick vi ta upp henne. När kvällen kom så var Jonas tvungen att åka hem, han fick inte stanna längre. Då blev jag helt förstörd, grät så tårarna sprutade. Hela natten hade jag Nelli vid mitt bröst jag kunde ju knappt resa mig utan hjälp och tyvärr så satt signal knappen för långt borta så jag nådde den inte, dumma tröga Nicki att hon inte tänkte på det innan hon la sig ner i sängen. När det sedan blev morgon och Jonas kom tillbaka så kände jag en sån lättnad, så skönt att han var tillbaka. Han kunde hjälpa med att byta blöja och jag kunde gå till toaletten och duscha av mig och bli en helt ny människa. Det konstiga är att den dagen mådde jag faktiskt väldigt bra, tror jag vaknade till liv av duschen och nu var jag redo att åka hem, vill inte sova här en natt till. Så vid 11 på förmiddagen så åkte vi hem och jag var så lycklig!
söndag 24 oktober 2010
Grattis Nelli, 1 vecka gammal idag
Ja idag är vår lilla stumpa redan 1 vecka gammal, kan knappt fatta att det redan gått en vecka sedan man låg på ett operationsbord förlamad i halva kroppen och fick ta emot sin lilla ängel. Tänkte säga till er där ute med att förlossningsberättelse kommer snart, har inte haft tid att skriva så långa inlägg ännu. Vill skriva ner allt så bra som möjligt så alla förstår vilken underbar upplevelse man går igenom när man får barn. Självklart ingår det en hel del smärta men man liksom glömmer bort det i det lyckorus man är i. Som Jonas sa så är man så upptagen med det nya livet så man hade inte ens reagerat om det flög förbi en rosa elefant i rummet, hehe. Man svävar verkligen på moln!
Idag ska vi fira Nelli genom att åka och hälsa på Nellis mormor och morfar, där kommer även Nellis morbror Jesper och Charlotte vara. Ska bli jätte kul att de ska få träffa Nelli för första gången. Mormor kommer nog bjuda på lite gott fika och så blir det självklart en hel del mys!
Nej nu är det någon liten stumpa som ropar på mamma, dags att gå!
See ya!
lördag 23 oktober 2010
Nellis första gosedjur!
Ja nu har Nelli fått sitt första gosedjur. Vi hade farbror Joakim, Berit och kusin Rasmus på besök igår och då fick Nelli en liten kissemiss av dom. Så otroligt söt, mjuk och go, vi får se om detta blir Nellis favorit, en sak som hon måste ha med sig överallt, precis som sin mamma med Stampe :)
Idag är det lördag och imorgon är Nelli redan en vecka gammal, kan knappt fatta att tiden går så himla fort. Vi får nog fira hennes 1 veckas dag med god middag, efterrätt och så lite godis till mamma med kanske :) Nej nu börjar det röra sig här i vaggan, dags för lite käk, tuggdags på mammas tuttar. Nu kanske ni undrar varför jag skriver tuggdags men det känns faktiskt som att hon tuggar i sig maten, ajajaj! Börjar dock bli lite bättre nu, så skönt! Ojoj, skrik i vaggan nu, dags att gå, ta hand om er. Kramar!
torsdag 21 oktober 2010
2 dagars kontroll och ömma bröst!
Lillskruttan 2 dagar gammal!
Nej nu blir det kvälle här hemma med min underbara familj, ta hand om er så hörs vi av.
Kramar
onsdag 20 oktober 2010
lördag 16 oktober 2010
Dyngkåt och hur helig som helst!
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen Mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
/Mia Skäringer.Fick denna boken när jag fyllde år och har snart läst ut den, en mycket rolig bok som jag starkt rekommenderar. Speciellt om ni vill få er ett gott skratt och vill läsa en bok med raka, hårda men sanna ord!
/Nicki Windh.
fredag 15 oktober 2010
Tillväxt kontroll och ctg!
Hej!
Ja då var det fredag igen och nu går vi in i vecka 39, bara 3 dagar kvar tills Lillskrutt kommer. Idag var vi inne på en ny kontroll på Ryhov, först gjorde de ett ctg test och allting så bra ut, sen gjorde de en ny tillväxt kontroll och det visade sig att Lillskrutt hade växt lite, väger nu ca 2300 gram. Så på två veckor har Lillskrutt ökat ifrån 1900 gram till 2300 gram, alltid något i alla fall. Sen upptäckte de att det var väldigt lite fostervatten så de skickade iväg mig på ännu en flödeskontroll då de ville kolla så Lillskrutt verkligen får den näringen han/hon behöver genom navelsträngen. Allt såg bra ut även där så nu är det bara en sista kontroll på söndag innan kejsarsnittet och sen kommer han/hon på måndag. Efter besöket på Ryhov tog jag mig en tur upp till A6, tog cirka 15 minuter sen var jag ute igen, skulle bara köpa lite småtting kläder. Nu när vi vet att Lillskrutt är så liten så måste man ju ha lite mindre kläder, så jag köpte ett par byxor och en body i storlek 44. Ser nästan ut som dockkläder, otäckt små! Ja kära nån, att 39 veckor kan gå så fort! Kan inte fatta att på måndag så har vi våran bebis, våran älskade lilla bebis, som vi ska ta hand om, älska och uppfostra. Inte en liten uppgift man får inte, ska göra allt för att bli en så bra mamma som möjligt. Stampe har ju inte klagat än i alla fall, hehe, skoja bara :) Igår kväll var jag och Jonas och hälsade på hemma hos kusin Sandra, Kalle, Tuva och lilla nyfödda Idun. Vi hade med lite presenter och så fikade vi lite. Sandra gick igenom ett planerat kejsarsnitt för 2 veckor sedan så hon delade med sig med lite information om hur allting gick till osv, likaså Kalle fick berätta hur han hade upplevt allt så Jonas fick sig en bild av det hela också. Lilla Idun var så himla söt, man såg minsann att det var Tuvas lillasyster, de var väldigt lika varandra. En himla mysig känsla att hålla en så liten bebis, fast ändå så var Idun inte så jätte liten, vägde 3500 och var 50 cm lång så i jämförelse med våran lilla bebis så var hon stor, men ändå så tycker jag att hon var liten. Hur ska det kännas att hålla våran lilla bebis då? Hujedamej! Jag vägde 2430 gram och var 47 cm lång när jag föddes, för se om Lillskrutt kanske ska vara lik mor sin och väga lika mycket och vara lika lång. Återstår att se.. På MÅNDAG!
Ja då var det fredag igen och nu går vi in i vecka 39, bara 3 dagar kvar tills Lillskrutt kommer. Idag var vi inne på en ny kontroll på Ryhov, först gjorde de ett ctg test och allting så bra ut, sen gjorde de en ny tillväxt kontroll och det visade sig att Lillskrutt hade växt lite, väger nu ca 2300 gram. Så på två veckor har Lillskrutt ökat ifrån 1900 gram till 2300 gram, alltid något i alla fall. Sen upptäckte de att det var väldigt lite fostervatten så de skickade iväg mig på ännu en flödeskontroll då de ville kolla så Lillskrutt verkligen får den näringen han/hon behöver genom navelsträngen. Allt såg bra ut även där så nu är det bara en sista kontroll på söndag innan kejsarsnittet och sen kommer han/hon på måndag. Efter besöket på Ryhov tog jag mig en tur upp till A6, tog cirka 15 minuter sen var jag ute igen, skulle bara köpa lite småtting kläder. Nu när vi vet att Lillskrutt är så liten så måste man ju ha lite mindre kläder, så jag köpte ett par byxor och en body i storlek 44. Ser nästan ut som dockkläder, otäckt små! Ja kära nån, att 39 veckor kan gå så fort! Kan inte fatta att på måndag så har vi våran bebis, våran älskade lilla bebis, som vi ska ta hand om, älska och uppfostra. Inte en liten uppgift man får inte, ska göra allt för att bli en så bra mamma som möjligt. Stampe har ju inte klagat än i alla fall, hehe, skoja bara :) Igår kväll var jag och Jonas och hälsade på hemma hos kusin Sandra, Kalle, Tuva och lilla nyfödda Idun. Vi hade med lite presenter och så fikade vi lite. Sandra gick igenom ett planerat kejsarsnitt för 2 veckor sedan så hon delade med sig med lite information om hur allting gick till osv, likaså Kalle fick berätta hur han hade upplevt allt så Jonas fick sig en bild av det hela också. Lilla Idun var så himla söt, man såg minsann att det var Tuvas lillasyster, de var väldigt lika varandra. En himla mysig känsla att hålla en så liten bebis, fast ändå så var Idun inte så jätte liten, vägde 3500 och var 50 cm lång så i jämförelse med våran lilla bebis så var hon stor, men ändå så tycker jag att hon var liten. Hur ska det kännas att hålla våran lilla bebis då? Hujedamej! Jag vägde 2430 gram och var 47 cm lång när jag föddes, för se om Lillskrutt kanske ska vara lik mor sin och väga lika mycket och vara lika lång. Återstår att se.. På MÅNDAG!
De nya småttingkläderna ifrån Kappahl! Så söta!
Nej ska pyssla lite nu med vykorten som jag köpte härom dagen och sätta in de i ramar, kanske kommer ett litet smakprov senare idag. Ta hand om er så hörs vi av. Trevlig helg!
torsdag 14 oktober 2010
Oktober - en rosa månad!
Bröstcancer är kvinnans vanligaste cancersjukdom – mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag. Sjukdomen drabbar framför allt medelålders och äldre. Chansen att bli botad från bröstcancer har ökat de senaste årtiondena. Det beror främst på att allt fler fall upptäcks tidigt, och på att behandlingsmetoderna blivit bättre.
Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj har som syfte att bekämpa bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och väcka opinion. Kampanjen genomförs i år för åttonde gången i rad.
Bidra till kampen mot bröstcancer genom att köpa rosa varor från Cancerfondens samarbetspartners under oktober. En del av försäljningspriset går till Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. De rosa varorna säljs hos våra samarbetspartners eller deras återförsäljare.
Årets Rosa Bandet-gala kommer att direktsändas i TV3 från Lisebergshallen i Göteborg
torsdag den 28 oktober. Titta på galan i TV3 kl 20-22.
Vill ni hjälpa till, skänka pengar eller få lite mer information, gå då in på: http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/
onsdag 13 oktober 2010
tisdag 12 oktober 2010
Vart tog dagen vägen?
Idag blev det en tripp till Falköping (Falsketa) med mamma. Vi besiktigade hennes bil, gick igenom :) En sväng till Falbygdens ost, där alla julsaker redan var upplockade, lite väl tidigt men så mysigt så. Ett besök hos mormors syster Gun och hennes man Lars, och så blev det fika såklart! Hemvägen gick över Kinnarp och min favoritaffär, Presentshoppen. Så blev minsann lite shopping idag också, en ny lampa, ett vitt högt fyrkantigt litet hus med små söta små fönster, perfekt såhär när höstmörkret kommer. Sen köpte jag en sök liten hängare men små hjärtan och änglar där jag tänkte hänga vanliga kort, julkort osv. Sen köpte jag även lite nya plastblommor och två vykort från Cult. Tänkte sätta in de söta små vykorten i ramar och hänga i Lillskrutts rum. Kan ta kort på allt nytt imorgon så ni får se på bild, kanske är svårt att förstå när jag skriver. Nej ska fortsätta titta på fotbollen nu, Sverige ligger under mot Holland med 2-0, JÄKLA SKIT! Heja Sverige, tänk 0-0, hehe.
Hörs imorgon!
Natti natti.
Hörs imorgon!
Natti natti.
måndag 11 oktober 2010
Lillskrutt busar redan med mamma!
Busig Lillskrutt!
Ja som ni förstår på rubriken så var det nog bara falskt alarm. Har fortfarande hyffsat ont men inte alls så ont som jag hade igår kväll, inatt och imorse. Nu känns det mer bara som molande mensvärk i ryggen och i magen. Ringde och pratade med förlossningen och de sa att den där latensfasen kan komma och gå lite som den vill, ibland håller den på i 2 timmar och för förstföderskor är det normalt i upp till ett dygn men ibland kan den komma och gå i upp till en vecka. Så om det är såhär min sista vecka ska se ut så säger jag bara suck, pust och fräs! Känns ju lagom kul att behöva gå igenom värkar i en veckas tid, sen smärtan efter ett kejsarsnitt, hade ju räckt med en sak liksom. Men men, vad gör man inte för att få sin Lillskrutt, blod, svett och tårar som man brukar säga. Som sagt så hoppas jag att det lugnar ner sig så jag kan få ett lugnt och planerat snitt på måndag, precis som det är bestämt. Jag frågade nämnligen också hur de går till väga om man skulle komma in till förlossningen och förlossningen har startat, fick till svar då att de gör allt för att stanna upp det och så läggs man troligtvis in och det orkar man ju inte med. Så håll tummarna att det inte händer något mer nu förrän på måndag, HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS! Nej ska se om jag kan få tag på John Blund nu och få lite skönhetssömn.
Ta hand om er där ute i blogosfären. Godnatt!
Trygg hos mamma, pappa och Stampe!
Ta hand om er där ute i blogosfären. Godnatt!
En vecka kvar, eller?
GODMORGON!
Jag får faktiskt vara så ful att jag säger godmorgon nu, sov ingenting i natt så låg och gottade mig nu hela förmiddagen i sängen. Sov dock inte då heller utan blev en stund med mp3-spelaren, en stund tv-tittande och en stund läsande. Orsaken till min sömnlösa natt är att jag har haft så fruktansvärt ont, vet inte om det är förvärkar eller om man har gått in i den såkallade latensfasen. Är som mensliknande smärta i rygg och mage hela tiden, sen oregelbundet så krampar det till och är en huggande smärta som går längs med ryggen ner i rumpan och samma smärta känner jag i magen som går ner i ljumskarna. Ja om någon vill förklara för mig hur det känns så skulle det vara jätte snällt, jag ska ärligt säga att jag har jätte svårt att känna av vad som händer i min kropp. Detta kanske likaväl kan vara foglossning? Fast iof när smärtan kommer oregelbundet så borde det väl vara värkar? Ja ni hör ju själva, rätt som det är så ligger det väl en bebis här bara för att Nicki är så fruktansvärt envis. Jag känner att det liksom blir pinsamt att ringa in till förlossningen och förklara vad man känner och så ber de en att åka in och sen så är det bara magknip eller något annat helt normalt som alla upplever emellanåt, haha, snacka om pinsamt! Det bästa hade ju varit om man kunde trycka på en knapp den dagen som bebisen är beräknad till och så sätts allt igång då, så slipper folk gå över tiden också. Det är i alla fall bara en vecka kvar får vår del, förhoppningsvis, vi får väl se hur de här värkarna artar sig under dagen. Har haft ont sedan 19.00 igår kväll. Vill helst inte att det ska sättas igång nu innan kejsarsnitten, vill ha mitt planerade lugna kejsarsnitt, inget akut och jobbigt. Nej ska hoppa in i duschen nu och se om det kan lindra smärtan lite. Vi hörs av gott folk, ta hand om er.
Många kramar från den Nervösa.
Jag får faktiskt vara så ful att jag säger godmorgon nu, sov ingenting i natt så låg och gottade mig nu hela förmiddagen i sängen. Sov dock inte då heller utan blev en stund med mp3-spelaren, en stund tv-tittande och en stund läsande. Orsaken till min sömnlösa natt är att jag har haft så fruktansvärt ont, vet inte om det är förvärkar eller om man har gått in i den såkallade latensfasen. Är som mensliknande smärta i rygg och mage hela tiden, sen oregelbundet så krampar det till och är en huggande smärta som går längs med ryggen ner i rumpan och samma smärta känner jag i magen som går ner i ljumskarna. Ja om någon vill förklara för mig hur det känns så skulle det vara jätte snällt, jag ska ärligt säga att jag har jätte svårt att känna av vad som händer i min kropp. Detta kanske likaväl kan vara foglossning? Fast iof när smärtan kommer oregelbundet så borde det väl vara värkar? Ja ni hör ju själva, rätt som det är så ligger det väl en bebis här bara för att Nicki är så fruktansvärt envis. Jag känner att det liksom blir pinsamt att ringa in till förlossningen och förklara vad man känner och så ber de en att åka in och sen så är det bara magknip eller något annat helt normalt som alla upplever emellanåt, haha, snacka om pinsamt! Det bästa hade ju varit om man kunde trycka på en knapp den dagen som bebisen är beräknad till och så sätts allt igång då, så slipper folk gå över tiden också. Det är i alla fall bara en vecka kvar får vår del, förhoppningsvis, vi får väl se hur de här värkarna artar sig under dagen. Har haft ont sedan 19.00 igår kväll. Vill helst inte att det ska sättas igång nu innan kejsarsnitten, vill ha mitt planerade lugna kejsarsnitt, inget akut och jobbigt. Nej ska hoppa in i duschen nu och se om det kan lindra smärtan lite. Vi hörs av gott folk, ta hand om er.
Många kramar från den Nervösa.
söndag 10 oktober 2010
Shopping, helg och Lillskrutt!
HEJ!
Nu har mamma (mormor) varit och shoppat lite smått och gott igen, Lillskrutt är redan bortskämd! Mjukisdress storlek 50, Jeans storlek 56, Body + mössa + mjukisbyxor med pirat storlek 68, Sjung och lek bok, pekbok och en bok om kaniner som Lillskrutt och Stampe får dela på :) Jag förstår min mamma, det är så fruktansvärt svårt att låta bli, alla dessa söta små kläder, leksaker och mjukisdjur. Varje gång jag är inne i stan så tänker jag att jag inte ska köpa något men likt förbannat så köper jag någon liten grej till Lillskrutt ändå. Skärpning NICKI!
Hur har eran helg varit? Min har varit helt underbar, jag fyllde år i fredags och blev firad både i torsdags, fredags och igår. I torsdags hade vi kalas hemma då var Jonas familj där, i fredags grillade jag och Jonas i höstmörkret, satt i köket med tända ljus och drack alkoholfritt rödvin, inte fy skam! Igår var vi hemma hos Jesper och Charlotte och firade oss bägge två. Idag skulle vi ha gått på kalas men det blev framflyttat till imorgon, så idag är vi hemma hos mamma och pappa och hjälper dom med deras kök, eller rättare sagt Jonas hjälper dom. De håller på att renovera och de behövde hjälp av en stor stark karl ;)
För er som inte fått någon information om Lillskrutt så var vi inne på Ryhov i fredags och gjorde en ny ctg där allt såg bra ut, det roliga var att jag hade en sammandragning under tiden jag gjorde testet, men jag kände inte av den, eller klart jag kände av den men jag har så svårt att veta vad det är som händer, det gör ju liksom halvt ont i magen hela tiden nu, men när läkaren kom in så sa hon att där hade du en värk och pekade på pappret, hehe. Vi gjorde även ett nytt ultraljud, där flödet i navelsträngen och moderkakan såg bra ut, det såg dock lite mindre bra ut i mina egna kärl som går ifrån ljumskarna och upp i livmodern. De kunde inte mäta något denna gången för det var så tätt inpå förra kontrollen så nästa fredag ska vi in igen och då kommer de att kolla vad Lillskrutt väger och hur lång Lillskrutt är. Förhoppningsvis har Lillskrutt växt lite så vi kan få en lugn och mysig sista helg hemma, annars kommer jag vara jätte nervös och må dåligt de 3 sista dagarna. För på måndag den 18:e är det dags, då ska han eller hon komma, herregud, BARA EN VECKA KVAR! Snacka om att tiden går fort.
KRAMAR!
torsdag 7 oktober 2010
Kalas!
Ja idag blir det kalas här hemma hos oss på Finkgatan. Jag fyller nämnligen år imorgon och tänkte fira det med Jonas familj ikväll. Ja nu är man redan 23 år gammal då, tiden går bara fortare och fortare för varje år som går. Kan tänka mig att det går ännu fortare sen när man har en liten som springer omkring överallt. Ska försöka ta till vara på det första året, alla säger att det går så fruktansvärt fort, helt plötsligt står man där med en 3 åring, hehe. Jaja då är det väl bara att skaffa en till, hehe. Nej nog pratat om det, ska försöka undvika att Jonas får en hjärtinfarkt, skojar bara! Man kan ju skaffa ett barn först innan man börjar diskutera det andra liksom. Nej över till kalaset igen, ikväll så bjuder vi på färska frallor, ostar, skinka, korv, paprika och gurka. Till efterrätt blir det kaffe, glass och fruktsallad, simpelt men väääldigt gott!
På lördag blir det ett till kalas, det blir hemma hos min bror Jesper, vi har lyckan att fylla år på samma dag han och jag, mamma vet minsann hur man ska pricka rätt. Två olika pappor dock men ändå, inte illa pinkat! Så på lördag blir det jag, Jonas, mamma, pappa, Jesper, Charlotte, Olle, Mary och Jespers farmor Eva.
Håll i hatten nu men på söndag blir det ett till kalas, då fyller Elli år. Så då ska vi hem till henne, Jens och Jonathan och fira hennes 22 års dag. Så tre kalas under en helg, inte ofta det händer.
Nej ska gå och förbereda lite nu, ta hand om er så hörs vi av. KRAMAR!
Ps. Vad tycker ni om den nya bloggen? Kände att det var dags för något nytt!
På lördag blir det ett till kalas, det blir hemma hos min bror Jesper, vi har lyckan att fylla år på samma dag han och jag, mamma vet minsann hur man ska pricka rätt. Två olika pappor dock men ändå, inte illa pinkat! Så på lördag blir det jag, Jonas, mamma, pappa, Jesper, Charlotte, Olle, Mary och Jespers farmor Eva.
Håll i hatten nu men på söndag blir det ett till kalas, då fyller Elli år. Så då ska vi hem till henne, Jens och Jonathan och fira hennes 22 års dag. Så tre kalas under en helg, inte ofta det händer.
Nej ska gå och förbereda lite nu, ta hand om er så hörs vi av. KRAMAR!
Ps. Vad tycker ni om den nya bloggen? Kände att det var dags för något nytt!
måndag 4 oktober 2010
BB väskan!
Ja nu börjar det väl bli dax att packa väskan, vad ska man ta med sig? Är det något särskilt man ska tänka på när man gör kejsarsnitt? Om någon vill hjälpa mig där ute så skriv gärna en liten kommentar.
Detta har jag kommit på än så länge, har jag glömt något? Har väl packat ner för mycket istället, jag brukar vara känd för att ha för bra koll och oroa mig i onödan, haha.
Till Mamma:
Journal
Plånbok, körkort, kontanter och blodgrupp.
Patientbricka
Necessär (tandborste, tandkräm, hårborste och hårsnoddar)
Nattbindor
Mobil +laddaren
Kamera
Böcker, tidningar
Musik
Öronproppar
Mynt till parkering
Kläder (Stora och sköna kläder)
Mjukisbyxor
Tröja
Amningsvänliga toppar
Amningsbehå
Amningsinlägg
Sköna STORA trosor som inte skaver på snittet
Morgonrock
Tofflor
Stampe :)
Till Lillskrutt:
Babyskydd
Kläder: Bodys, byxor, strumpor, mössa.
Filt
Ett gosedjur, gosefilt
Napp
Varm overall
Till Pappa:
Ett klädombyte
Tidning,bok
Mat/dryck
Detta har jag kommit på än så länge, har jag glömt något? Har väl packat ner för mycket istället, jag brukar vara känd för att ha för bra koll och oroa mig i onödan, haha.
Till Mamma:
Journal
Plånbok, körkort, kontanter och blodgrupp.
Patientbricka
Necessär (tandborste, tandkräm, hårborste och hårsnoddar)
Nattbindor
Mobil +laddaren
Kamera
Böcker, tidningar
Musik
Öronproppar
Mynt till parkering
Kläder (Stora och sköna kläder)
Mjukisbyxor
Tröja
Amningsvänliga toppar
Amningsbehå
Amningsinlägg
Sköna STORA trosor som inte skaver på snittet
Morgonrock
Tofflor
Stampe :)
Till Lillskrutt:
Babyskydd
Kläder: Bodys, byxor, strumpor, mössa.
Filt
Ett gosedjur, gosefilt
Napp
Varm overall
Till Pappa:
Ett klädombyte
Tidning,bok
Mat/dryck
söndag 3 oktober 2010
Simkunskap!
Mullsjö simhall öppnar hösten 2011? Någon mer än jag som vill strida för detta? Alla barn/ungdomar/vuxna som missar ett helt år av utbildning/friskvård. Nu gäller det att alla i kommunen reagerar och vågar göra någonting åt detta. Någon som är med mig? Även ni andra där ute, hur är det i era kommuner? Jag anser att detta är en viktig sak och jag tänker strida in i det sista så barnen i Mullsjö kommun får den utbildning de förtjänar. Även för alla föreningar som använder sig av Mullsjö Simhall, vart ska de ta vägen? Hur hade det sett ut om man la ner fotbollen och innebandyn i 1 1/2 år? Nej just precis. Så snälla ni där ute som tycker samma som jag, våga göra någonting åt detta, vi måste säga ifrån en gång för alla!
Här kommer lite länkar med information för er som är intresserade:
Skärpa kraven av simundervisning:
http://www.skolverket.se/sb/d/1594/a/7094
http://www.skolverket.se/sb/d/1271/a/6874
Över 7000 elever i årskurs 5 kan inte simma:
http://www.skolverket.se/sb/d/205/a/526
Tillsyn av elevers simkunnighet i Mullsjö kommun:
https://sv24.skolverket.se/Skolverk/UtbJur/Simtillsyn04Publ.nsf/f4c290336f4a2f8ac1256fdb0049f903/57e92f2cd18482b7c1256e5900338291?OpenDocument
Varför är vattenkunskap så viktigt?
http://www.svenskalivraddningssallskapet.se/vattenkunskap/darfor-ar-vattenkunskap-viktigt.aspx
Är din kommun vattensäker?
http://www.svenskalivraddningssallskapet.se/vattenkunskap/kommuner/sex_kriterier_for_en_vattensaker_kommun.aspx
Som utbildad simlärare, badvakt och livräddare så vet jag hur viktigt allt detta är, det handlar inte bara om mitt jobb utan om säkerheten i våran kommun. Ska folk behöva drunkna för att någon ska fatta att detta är allvar? Vi har legat på topp i Sverige i alla dessa år med högst andel barn som lärt sig att simma, ska vi tappa detta eller ska vi strida och behålla vår vattensäkra kommun? Nu är det upp till oss invånare.
Här kommer lite länkar med information för er som är intresserade:
Skärpa kraven av simundervisning:
http://www.skolverket.se/sb/d/1594/a/7094
http://www.skolverket.se/sb/d/1271/a/6874
Över 7000 elever i årskurs 5 kan inte simma:
http://www.skolverket.se/sb/d/205/a/526
Tillsyn av elevers simkunnighet i Mullsjö kommun:
https://sv24.skolverket.se/Skolverk/UtbJur/Simtillsyn04Publ.nsf/f4c290336f4a2f8ac1256fdb0049f903/57e92f2cd18482b7c1256e5900338291?OpenDocument
Varför är vattenkunskap så viktigt?
http://www.svenskalivraddningssallskapet.se/vattenkunskap/darfor-ar-vattenkunskap-viktigt.aspx
Är din kommun vattensäker?
http://www.svenskalivraddningssallskapet.se/vattenkunskap/kommuner/sex_kriterier_for_en_vattensaker_kommun.aspx
Som utbildad simlärare, badvakt och livräddare så vet jag hur viktigt allt detta är, det handlar inte bara om mitt jobb utan om säkerheten i våran kommun. Ska folk behöva drunkna för att någon ska fatta att detta är allvar? Vi har legat på topp i Sverige i alla dessa år med högst andel barn som lärt sig att simma, ska vi tappa detta eller ska vi strida och behålla vår vattensäkra kommun? Nu är det upp till oss invånare.
Hårig eller rakad?
Ja vad ska man vara egentligen?
Naturligt hårig?
Renrakad?
Vad tycker ni där ute?
Naturligt hårig?
Renrakad?
Vad tycker ni där ute?
Obs! stötande bilder kan förekomma i detta blogginlägg. haha :P
Så rulla försiktigt ned! --------------------------------- >
LÄS:
lördag 2 oktober 2010
Stort grattis!
Har precis fått veta en underbar nyhet, Malin har blivit mamma till en liten flicka. Vet inte mer än så men STORT STORT grattis till dig och Johan. Kan väl erkänna att när man går i väntans tider själv så blir man allt lite avundsjuk, på ett bra och positivt sätt :)
fredag 1 oktober 2010
Oj så fel det kan bli ibland!
Satt på nätet innan och kollade runt på lite inrednings sidor, då jag är lite små sugen på att shoppa loss på lite nya fina saker inför hösten. Alltid kul med nya fina lyktor, tända lite ljus osv när mörkret och kylan kommer. Det roliga i det hela var att jag sökte på något och fick fram något helt annat.
Ja oj så fel det kan bli ibland.
Sökte: Vitt och skabbigt.
Sökförslag: Skabb och löss.
VS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)